livet är inte lätt när djävulen går bredvid,

allt jag kan göra är att hoppas och be,

önskar att nångång kan det väl ta slut bilderna av slagsmål

och känslor som förut,

ni kollar snett men vet inte vad jag har gjort, 

vad jag har gått igenom ni har bara trott.

att ni kunde fatta att ni kunde förstå att jag var bara någon som man kunde titta ner på,

det värsta är över men det kommer tillbaks,

stunder av rädsla som sitter kvar,

minnen trycker in i mitt inre, vad ska jag göra?

ta mig bort härifrån så någon kan förklara,

ni kollar på mig, på ett sätt som faktiskt svider,

ni skrattar bakom ryggen och har gjort det i alla tider ingen vågar känna mig,

ni tror att jag är skum,

men jag hör väl fan vad ni säger jag är fan inte dum, orden gör ont som slagen emot magen,

jag kämpar för mig själv,

tar mig upp och klarar dagen det är svårt ibland att hålla huvudet över marken, men jag måste kämpa på,

visa att ni inte knäcker mig,

jag är stark på utsidan men inte i min själ,

varje dag önskar jag att jag kunde ta farväl,

när slutet är nära och psyket tar över helt då finns det inget att göra, allting blir fel,

jag orkar inte kämpa mer,

jag orkar inte kriga mer, jag gör det för er skull så ni slipper att lida,på samma sätt som jag,

när ni fattar vad ni gör,

då kanske jag förlåter er,

för allting ja ni hör,

ni säger att jag klagar men ni känner inte mig så ta er utav orden,

sköt er själv,

alla är så fega på denna stora jord,

ingen vågar hjälpa så tro på mina ord.

Sofijah- Lost in the darkness.

även om jag vill och även om jag tror att du är borta ur mitt liv,

även fast du svor på att det skulle alltid vara vi,

att bara du och jag, 

vill hata dig men älskar dig mer varje dag,

det var mer än ett år sen du lämnade mig ensam,

jag har blivit sviken, 

men åter fått känslan,

men du var speciell du har mitt hjärta i min hand,

men du har glömt bort mig helt nu för du rinner ut som sand,

när jag tänker tillbaka så fäller jag en tår när du låg här bredvid känns precis som redan igår,

när jag skriver det här river jag ut gamla minnen, jag känner sakta tårarna rinna ner för kinden jag hade glömt de,

hur mycket du betyder va falsk allt va borta aldrig svider att inte kunna prata som vi gjorde förut det ger mig en känsla av att livet är slut,

kärlek vad är det för nå skit,

den hittar aldrig hit,

nej den når aldrig fram,

varför blev det såhär,

vad ska man göra nu när kärleken är slut,

jag hittar inte ut, 

varför blev det såhär.

Fan också, 

jag trodde verkligen jag hade glömt de här,

men det är faktiskt väldigt svårt att under vika när,

du träffar andra som är bättre än jag som får dig på fall,

som får dig må bra det som vi två hade betyder inget längre,

jag förstår inte ens varför vi inte ens är vänner,

gick igenom svåra tider men jag hade dig du va som ängel vaka över mitt liv,

vi var tillsammans varje dag i mera än ett år,

är det inte så konstigt att jag tycker att det här är svårt.

att leva utan dig jag har lärt mig med tiden,

du och jag var inte menade för varann i livet,

kärlek kommer kärlek går,

jag trodde jag hade glömt dej men alla minnen alla dagar påminner mig,

jag känner inte kärlek längre men jag känner saknad, ett stort tomt hål det är dig som jag saknar.

kärlek vad är det för nå skit,

den hittar aldrig hit,

nej den når aldrig fram,

varför blev det såhär,

vad ska man göra nu,

när kärleken är slut,

jag hittar inte ut,

varför blev det såhär.

sofijah- varför.

ni ska få en till låt av sofijah..

jag ska börja skriva ner alla sofijah låtar, 

eller kanske inte alla, men det får bli som ett tema tycker jag.

sen skriver jag några andra låtar, som nån annan artist gjort.

men här kommer sista sofijah låten för ikväll, kanske kommer flera imorgon eller måndag.

var på samma plats men jag har kämpat och slitit,

jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills,

jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss,

när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss, 

men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,

vi bröt av våra band och dom gick av på mitten,

jag har kastat våra bilder jag har saknat och glömt,

att det var du och jag mot världen,

som kämpats till döds,

du högg mig i ryggen, 

vad var det som hände?

jag menar du och jag vi skulle jämt vara bästavänner,

du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är,

vart tog den personen vägen som alltid fanns där,

jag tror jag vet vem du är,

behöver inte säga namnet,

du förlorade min tillit när du släppte min hand,

och jag vet mycket väl att en dag så kommer jag le,

men när jag sitter här och skriver så rinner tårarna ner,

när livet sviker är det bra att vara två,

men ena halvan av mig slutade förstå,

att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar,

och jag glömmer dig,

mer för varje dag,

men jag blev lämnad här,

som tack för hjälpen gick vi skilda vägar,

gräppa tag i andras händer,

jag försökte göra allt, 

men det var du som gjorde fel,

löften som att bry sig som inte längre finns mer,

var ärlig emot dig själv,

var det så här det skulle bli?

isåfall trodde jag fel, 

om hela dig och ditt liv,

du var en ängel för mig, 

så varför hände dehär?

ett misstag som förändrar allt,

hela min värld,

såklart jag vill vara vänner men du ser att det inte går,

för varje gång jag ser dig river du ut gamla sår,

du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot det

och allt skit jag fick ta,

du är fan inte värd det,

vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak, 

ge tillbaka mitt liv för det var det som du stal,

alla minnen stannar kvar på alla stunder som vi skrattat,

det var du och jag mot döden, 

ville inte ha någon annan!

När livet sviker är det bra att vara två,

men ena halvan av mig slutade förstå,

att när en vän försvinner,

finns det inte mycket kvar,

och jag glömmer dig mer för varje dag,

När livet sviker är det bra att vara två,

men ena halvan av mig slutade förstå,

att när en vän försvinner,

finns det inte mycket kvar,

och jag glömmer dig mer för varje dag.

sofijah- när livet sviker.

nu orkar jag inte skriva fler låtar,

kommer fler imorgon om jag orkar.

puss, hej!

jag borde ha förstått tidigare..

du gillar typ mig inte längre.

jag borde ha fattat det..

du beter dig annorlunda..

som om du skulle hata mig..

du gjorde så jag fick känslor för dig.

väldigt starka känslor.

och jag har kvar dom än.

och dom är lika stark.

jag är skitnervös varje gång jag tar bussen

ifrån skolan och vi är vid ala skolan..

du var verkligen den första killen som jag 

har älskat så här mycket.

jag lovar att det är sant.

men dina känslor för mig är tydligen borta,

eller så spelade du bara, du dryga kanske bara?

snälla..

jag skulle kunna göra vad som helst för att få dig tillbaka,

men varför ens hoppas när det inte kommer bli så?

jag vill att du ska veta en sak...

: jag ska aldrig sluta älska dig!<3

jag minns när vi berättade för varann hur mycket vi betydde för varann..

jag minns det som om det vore igår.

jag kan inte hoppas längre...